Inte kriminellt bra, men intressant...
Ok, Criminal Minds.
Vid första anblicken (premiären i lördags), var jag tveksam. Egentligen var det bara en sak jag verkligen gillade - titelloggan. Orange, vit, strukturell. Helt enkelt ovanligt snygg för att vara titelloggan för en amerikansk polisserie.
Jag ogillade citaten - dom kändes bara sökta, och dessutom lite för allmängiltiga och välkända. Lite som Jeopardys baklängessvar ungefär, så att vi tv-tittare hinner slänga ut oss något och känna oss lite klyftiga i sofforna hemma.
Jag ogillade geniet. Det enda geniala med honom var väl egentligen arbetsbesparingen för manusförfattarna. Jag menar, kan man göra det lättare för sig än så? Slänga in ett helt obegränsat geni, som därmed, utan krångliga runtomkring-förklaringar eller scener, besvarar precis alla konstiga frågor som dyker upp sekunden efter att frågan är ställd.
Jag tyckte dessutom att första avsnittets upplägg och avslutning gav paralleller till den klassiska ketchupflaskan. Det kom lite väl mycket lite väl snabbt i slutet, vilket liksom bara lade sig som en hög med kläder i ett hörn.
Sedan såg jag serien en gång till (reprisen).
Jag insåg att jag älskade titelbilden. Har nog aldrig sett något lika snyggt sedan Godards Weekend. Jag ogillade fortfarande citaten, men dom störde mig inte lika mycket längre. Jag började gilla geniet. Det finns humor i den karaktären. Dessutom insåg jag att jag ALLTID har gillat Mandy Patinkin, iallafall sedan hans roll som Inigo Montoya i Princess Bride.
Och sedan kom, till på köpet, den här bilden:
Följt av den HÄR bilden:
Det gav mig riktigt fina Cape Fear-vibbar, och jag råkar gilla Cape Fear, och det Scorsese gjorde rent bildmässigt där.
På det stora hela kommer jag alltså att titta nästa gång, och rekommenderar er andra att göra det också.
posted by Urologen at 1:00 AM
5 Comments:
Missade den, faktiskt. Men fnös över reklamaffischerna som varit uppklistrade på diverse reklampelare i stan. Kändes som en trött idé med ännu en serie i detta fack.
Så det var ett "slentriangeni" (som jag bestämt mig för att benämna fenomenet) det byggdes kring. Det känns så oerhört trött vid det här laget.
Jag gillar Mandy Patinkin också, trots att jag bara sett honom i Chicago Hope som i sina bästa stunder var hyfsat njutbart men mest var blä.
Hans roll där var intressantast av alla, frun var psyksjuk (schizofren, om jag minns rätt--fina scener där han sjöng vid pianot för henne, minns jag) och han själv var inte helt stabil heller. Det var vid närmare eftertanke nog så att Chicago Hope började suga som mest när han lämnade serien. Ändå följde jag den inte speciellt slaviskt när det begav sig.
Han är gammal musikalartist, tror jag.
Ska försöka komma ihåg att kolla när den går nästa gång. Lördagar, sa du?
Lördagar med repris söndag tydligen.
Patinkins karaktär i criminal minds är även den lite "obalanserad", eftersom han just kommit tillbaka efter en lång sjukskrivning för ett nervöst sammanbrott. Geniet var en sorts pojkgeni (alltså inte patinkin) som mest får ses som en comical sidekick till de andra snutarna eller nått. Och även om jag tyckte att det var ett lättköpt drag att slänga in ett barngeni, så är det ju inte första gången det görs, tänk bara på t.ex. Data i Star Trek eller alla andra mekaniska människor i allehanda SF-serier, dom brukar ha lite samma funktion, men är inte desto mindre underhållande ibland.
Repris efter CSI idag också, såg jag, men jag orkade inte titta. Jag lider av akut paltkoma och det fick räcka med halvtittande på CSI och sedan var min kvot fylld. Jag har varit mätt i nästan tre timmar snart, knappast nyttigt.
Barngeni, säger du? Känns mer oväntat i en snutserie, ändå. Kanske lite mer lättköpt än ännu en svårmodig, asocial kuf. Känns så rent spontant, utan att ha sett programmet.
Och visst är det knappast ett nytt grepp. Tänker på Sjätte Sinnet, där ungen antar rollen som något slags orakel till Bruce Willis karaktär. Kanske inte geni enligt den allmäna definitionen, men han satt inne med den viktiga informationen, vilket ändå är lite samma sak rent dramaturgiskt.
Inte barn som nio och ett halvt, utan snarare barn som 20 och ett halvt men ser yngre ut...
Men han är definitivt asocial. Eller som det sägs i beskrivningen av hans karaktär - hans oändliga faktakunskaper uppväger hans totala brist av sociala förmågor...
Jag tror ioförsig att det där säkert kommer att spelas på mer i senare avsnitt.
Post a Comment
<< Home